Knäckt på löpbandet

Löpbandspasset i morse blev lärorikt snarare än uppmuntrande.

Idén till passet hittade jag i ett gammalt nummer av Runners World. Löpargurun Rubin McRae tipsade om olika löpbandspass och backpasset verkade roligt och lätt.

Farten skulle ligga 15 sekunder/km över min tävlingsfart på milen. Min fart har jag rätt dålig koll på och min tävlingserfarenhet begränsar sig till Lidingöloppet (3 mil) en gång och Höstmilen (10,6 km, varav mycket uppför på lerig och stenig stig) en gång.

Jag drämde till med 5,27. Bära eller brista.

I den farten skulle jag sen springa 3 x 3 minuter med ökande lutning: första 3-minutaren med 2 procents lutning, den andra med 3 procents lutning etc. 2 minuters vila, sen 3 x 3 minuter till, men nu med lutning från 3 till 5 procent. Ni förstår vartåt det lutar… Sista 3 x 3 löps alltså med 4 till 6 procents lutning.

Det gick alldeles utmärkt de första 6 minuterna. Minut 7 till 9 var ren och skär plåga och jag var tvungen att hoppa av och vila i förtid.

Drog ner ambitionerna. 2-minutersintervall fick räcka. Och det pallade jag i 6 minuter, men när det var dags för den sista 3 x 2-minutaren slängde jag in handduken.

Ok, jag är varken så snabb eller stark eller uthållig som jag tror. Nu vet jag det! Jag kommer att köra det här passet igen, men farten har jag inte lust att dra ner på, jag vill ju få ett rappare löpsteg, så det får bli x antal minuter kortare i stället.

Dagens löpbandspass
Tid: 30.29 – inlusive uppvärmning

Medelpuls: 140

Maxpuls: 166
Kompletterade passet med en halvtimmes rehabövningar. Har de senaste dagarna fått lite känningar under högerfoten igen, så den gamla skadan är inte besegrad ännu.

Jeaba – vad kul!

I går var det garnfärgningskurs med Handlaget i Tungelsta – och det var riktigt, riktigt skojigt att blaska och experimentera med färg och se alla ullhärvor få nytt utseende.

Jag trodde inte att det skulle gå att komma så nära mina önskenyanser, men det var förvånansvärt lätt att hitta rätt.
Vi testade oss fram med små mängder färg i taget, men blev modigare och modigare med Liisa som inspiratör. Liisa leder kurser och är även återförsäljare av den här speciella kallvattenfärgen som heter Jeaba. Är man intresserad kan man läsa mer på Liisas blogg. eller på Ateljé Norrgårdens webbplats.

Nu ser det ut så här i ett hörn av badrummet. Ullgarn i fem olika infärgningar ligger i varsin plastpåse och fixeras färdigt. Sen är det bara att skölja och torka. Och fundera på nya stickprojekt…

Om ni vill se det färdiga resultatet och fler bilder från garnfärgningskursen så kan ni hålla utkik här på bloggen under veckan.

Fredagens löppass
Tog på pulsbandet men glömde klockan, så det blev inga pulsnoteringar.
Tid: 45 min – snubblande nära ett långpass, inte meningen…
Övrigt: Har fortfarande ont i vaderna efter tisdagens (!) styrketräning.

Gotlandsullen vill snabbt bli en tröja!

Hela planeringen fick göras om när gotlandsgarnet kom hem. Jag vill kasta mig över det GENAST!

Något klockrent mönster har jag inte hittat, så jag snickrar ihop ett eget med utgångspunkt från den den här koftan, gratismönster från Garntjänst. Men jag ska inte sticka en kofta med knappar den här gången, utan en tröja att dra över huvudet.

Om jag inte kommer på något annat under resans gång får det bli en klassisk v-ringning som den här på omslaget till  ”Classic Knits” av Erika Knight.

Det här betyder att det inte blir några vantar stickade, ingen ny Selbu Modern och inte heller någon uppifrån och ner-kofta som jag var så sugen på. Inte just nu i alla fall. Men vem behöver vantar och mössa förresten – det är ju vår i luften!

Roligare med fartlek

Jag kan motivera mig till en hel del, till exempel springa en timme i snöyra eller regn. Eller gå upp kl 06 och springa till jobbet. Eller träna backe en fredagkväll. (Ok, det har inte hänt så ofta det senaste halvåret på grund av hälsenor och annat, men ändå…)

Men hur skapar man ett sug efter att springa på löpband och kombinera det med omåttligt trista övningar inomhus?

Jag gör det där trista ibland, men lustnivån är så otroligt låg jämfört med under ett spinningpass eller när jag springer utomhus. Trots att jag vet att det gör nytta.

Senast, i tisdags, var det i och för sig ganska roligt när jag testade fartlek på löpbandet. Värmde upp ordentligt, lät sen pulsen gå ner lite och satsade på 5 km-tempo i några minuter. Det kändes som att jag hade kunnat fortsätta med det i åtskilliga minuter, och det hade jag inte tid med, så jag ökade till 4.40-tempo (hade 1,5 procents lutning hela tiden – vet inte riktigt hur stor effekt detta har). Det var jobbigt, kan jag meddela…

Nu vet jag ungefär hur jag ligger till, och kan planera in lite skojiga intervaller framöver.

Dagens spinningpass
Tid: 42.38

Medelpuls: 149

Maxpuls: 160

Humör: Lite besviken eftersom det spinn/intervall-pass jag sett fram emot och bokat in mig på - mitt första av den typen - ersattes med ett vanligt medelpass. 

Springmössans nya ränder

Har repat upp och tänkt om. När ränderna fick leva sitt eget liv blev det mindre vitt och mer gult. Gult värmer så bra. Jag tror inte jag repar upp någon mer gång. Så här får det bli.

(Bilden: Rundstickans vajer är så osmidig att stickningen lägger sig i en långt ifrån mössliknande form, men jodå, det är en mössa.)

Längtan efter ull

Jag vill ha en enkel, fluffig, varm ulltröja i en modell utan krusiduller. Första steget är taget, jag hittade ett härligt garn på Syfestivalen i Älvsjö. Eko Strand heter det, handfärgad 1-trådig Gotlandsull från Ateljé Huskroken. Eftersom enkelhet är ordet för dagen så fastnade jag för färgen Valnöt, en brun nyans med fin lyster. Jag når det bra från där jag sitter så jag kan klappa det då och då.

Sen kunde jag inte motstå en härva olivgrönt garn av samma sort. Kanske blir det någon enstaka rand olivgrönt i den valnötsbruna tröjan, det skulle nog inte förta den önskade enkelheten… Planering pågår!

Jag tror aldrig jag har varit på syfestival på en söndag tidigare, men det var inte alls dumt, gott om plats i montrarna. Det verkade den här gången som att garnutställarna var samlade på ett bättre sätt än vid tidigare mässor – men där kan jag ha fel. Jag handlade i alla fall lite mer än vanligt, till exempel en inspirerande bok med gotländska mönster som jag kommer att blogga om senare.

De här tygerna fick följa med hem, liksom ett par nystan vitt ullgarn som (någon gång) ska bli soffkudde.

Sen hittade jag min blå önskenyans i det här isländska Lopi-garnet. Något stickigt, men det blir mjukt efter tvätt, har det utlovats. Någon slags sjal tänker jag mig.

Ett så kallat långpass

Efter 23 minuter längtade jag hem, på allvar. Men att vända om kändes som ett nederlag, så jag fortsatte vingla fram på gropig, packad snö. (Säkert stärkande för senor och ligament, men jobbigt.)

Efter 36 minuter infann sig känslan av att kunna fortsätta springa hur länge som helst.

Efter 43 minuter  –  skoskav. Riktigt ordentligt också. Var nu det kom ifrån. Inte nya skor, inte nya strumpor…

Efter 52 minuter. Hemma. Nöjd!

Dagens löppass
Tid: 52.06

Medelpuls: 146

Maxpuls: 160
Underlag: Moddig trottoar. Gropig, hårt packad snö. Och – tack för det – plogade grusvägar.