Mössa Norby

Så här blev min Norby-mössa. En aning för stor, lätt överdimensionerade tofsar (det är två stycken, även om det inte syns så bra på bilden) men den är redan flitigt använd.

Den var färdigstickad redan i november, men jag har glömt att fota den.

Undrar om jag törs tvätta den på ylleprogrammet och hoppas på att den tovar ihop sig lite..?

Korpela-mössan

Mössan med Korpela-bård - klar förra året, nu också fotograferad.

Den tvåfärgsstickade bården är en favorit, Korpela-mönstret från Vantboken: Solveigs vantar. Den kan mycket väl tänkas dyka upp på ett par vantar någon vinter framöver.

Två sjalar klara

Oblockade - men färdigstickade!

En ganska liten Pyttipanna som blev klar på några veckor och en maffig Rockefeller som jag haft på stickorna i nästan ett år.

Pyttipannan är just nu mer som en krage än en sjal, men jag tror att lite ordentlig blockning kan ändra på det.

Rockefellersjalen blev stor och härlig - och svårfotograferad. På den övre bilden har jag draperat snibbarna lite snyggt (?). Jag tror det här kan bli en favorit.

Hoppas på bättre bilder framöver.

Alldeles för varm

När man jobbar inomhus hela dagarna är det alldeles för varmt med såna här tjocktröjor. Dessutom är det bruna garnet liiite för stickigt för mig (HLK, Hälsinglands lammkvalitet). Men jag kunde ändå inte låta bli att sticka mig en Moon Pulls.

Den har varit färdig i veckor, men först nu blev det fotodags. Framifrån...

...och bakifrån, i konstig vinkel så att jag ser alldeles krum ut.

Trots stickigheten gillar jag den, och angora- och ullgarnet som jag fodrat hals- och ärmkanter med är mjukare än mjukt.

Ugglevantar

Ugglevantarna, färdigbadade och klara, har jag stickat efter Horatio & Oren-mönstret. Jag gjorde några små förändringar - jag la till några extra maskor i kanterna på mönsterdiagrammet och mudden fick bli ribbstickad med 3r + 2a.

Jag stickade med magic loop, rundsticka nr 3 (mudden med 2,5). Garnet är Ullcentrums tvåtrådiga och det gick åt totalt mindre än 50 g, lite mer av det gröna än av det vita. På bilden syns en nyansskillnad, den ena vanten är mer mörkgrön än den andra. Det kommer jag att vara uppmärksam på i framtiden om jag stickar något där det är mer noga med färgskiftningarna.

På vantarnas insida ser man ugglorna bakifrån.

Roligt mönster att sticka. Rekommenderas till både stora och små.

Halvvantar i Noro

De här halvvantarna stickade jag på två veckor - det måste vara någon form av rekord för mig! Noro-garnet har härliga färgskiftningar, men lite väl långa svarta/grå partier för ett så här litet stickprojekt, så på vissa ställen nystade jag av svart garn tills det började skifta i någon färg. (De borttagna garnsnuttarna ska snart komma till användning i en sjal.)

Det gick åt knappt 55 g garn till de ganska långa torgvantarna. Eget mönster med vriden resår i kanterna. Den vridna resåren fick följa med hela vägen över 8 maskor på vantarnas ovansida.

Jag stickade med stickor 2,5 och resten med stickor 3. Det blev tätt och stadigt. Till den blivande sjalen ska jag gå upp minst ett nummer på stickorna. Mer om den när den sitter på stickorna.

Perfekta sockor

Det här sockprojektet var skojig stickning från början till slut. Jag har skrivit både om garnet och mönstret tidigare, så nu blir det bara bildvisning.

Liten virkad sjal

Sjalen är klar, storleken räcker bra - jag behöver ingen jättesjal, bara en liten, väldigt mjuk och färgglad trasa att ha om halsen. Den är gjord med så kallade kärleksknutar som jag skrivit om tidigare.

Den glassiga

Den har varit färdig ett tag nu, den glassiga sommartröjan. Nu är den fotograferad också!

Jag stickade den uppifrån och ner, efter inspiration från Tant Kofta.

Mosstickade kanter, men jag avslutade med en icord-avmaskning nertill, det blev fint, även om den rullar sig en aning.

Mjuk och skön. Jag tror faktiskt att jag kommer att använda den :)
Här har jag skrivit mer om garnerna.

Ljusslinga i isländskt garn

Nu kan hemlisen avslöjas: en ljusslinga med stickade blommor och blad, Elves Lights. Mottagaren fick den i sina favoritfärger, blått, mörkblått och lite grönt.

Jag använde Lett-Lopi, både restgarner och nyköpta nystan och stickade med stickor 5 (skulle egentligen varit 5.5, men jag hade ingen ledig sticka i den storleken). Till de tio vita blommorna gick det åt drygt ett nystan naturvitt Lettlopi. Till fyra ljusblå blad gick det åt mindre än ett nystan.

Allt tovades i tvättpåse i maskin i 60 grader - tillsammans med den vanliga tvätten.

Själva stickningen var kanske inte så utmanande i längden, men det är som med mormorsrutor och andra "upprepningsprojekt": man får bita ihop och tänka på resultatet!

Det är roligt att omge sig med ull hemma, på alla upptänkliga vis, tycker jag. Därför ska jag nog sticka en Elves light även till mig själv. Måste bara klura på färgerna.

Färdig sjal

Hur tar man en bra bild på en drygt två meter lång sjal..?

Jag har inte ansträngt mig så mycket med fotograferandet, för jag är inte riktigt nöjd med sjalen som jag stickat delvis efter egen idé. Garnkvaliteterna i kombination med rätstickningen gör att den har blivit extremt lång, och jag måste vira den flera varv runt halsen. Inte riktigt som tänkt.

Kanske kommer jag att uppskatta den i höst och vinter när det blir dags att vira in sig i maffiga halsdukar igen.

Det hade i och för sig varit bra om jag kommit ihåg att använda den på dagens promenad i snålblåsten också... Det verkar inte gå att räkna ut vintern riktigt än.

Färdiga rävar

Rävsockorna är färdiga - och de passar, även om tvåfärgsstickningen gör rävbården ganska oelastisk.

Jag följde inte beskrivningen, det har jag skrivit om tidigare, så mina korta strumpskaft krävde inte så mycket garn, det räckte med mindre än 100 g av det rävfärgade garnet.

Tofs på!

Äntligen snö. OCH dagsljus!

Kameran åkte fram, men batteriet var så gott som slut, så jag hann bara ta en mössbild.

Här ligger i alla fall min Fairy snowcap, tofsprydd och klar.

Stickfakta:
Stickor: 4 och 5
Garn: Två trådar Geilsk tynd uld (färg 13) + en tråd Schulanas kid-seta (färg 7).
Garnåtgång: 35 g ull + 12 g mohair. Dessutom slukade garnbollen 16 g, om jag räknat rätt. Där använde jag en tråd ull och en tråd mohair så att tofsen skulle bli luddigare än själva mössan.
Ravelrylänk till mönstret

Kortlivad cowl

Min Barnwood cowl blev på flera sätt riktigt bra. Färgen på garnet är fantastisk. Mönstret var också lätt och roligt. Och snyggt!

Fast jag borde räknat och framför allt funderat lite mer innan jag satte igång, för på slutet stämde inte mönstersektionerna och jag fick avsluta med en nödlösning. Men det tråkigaste är att jag inte trivs i cowlen. Jag gjorde den korta modellen och den lägger sig platt och formlöst runt halsen, det går inte att buffa till den så att det blir ett bra stuk. Och mönstret kommer inte till sin rätt. Så, suck, jag måste repa upp.

Ett alternativ är förstås att ta upp sömmen och sticka vidare i några decimeter och göra varianten som kan viras två varv runt halsen. Eller att sticka en vanlig halsduk. Men jag tror inte jag kommer att bli nöjd med det heller.

Nä, in i garnskåpet med garnet. Jag är inte ett dugg orolig för att det inte ska dyka upp någon ny idé... Det har det (surprise!) redan gjort, förresten. Men det blir en helt annan slags sjal och helt andra garner. Mer om det så fort den svartvita sjalen är avmaskad.