Långärmat får vänta

På förmiddagen lutade det åt ett löppass i långärmat, och kanske till och med trekvartsbyxor. Men värmen kom, och det blev kortbyxor och kortärmat till slut. Det var lite kyligt i vinden, när jag klev av Roslagsbanan i Solsidan, men det var perfekt temperatur att springa i.

Det blev 14 kilometer i dag. Jag upphör aldrig att förvånas över hur olika löppass kan upplevas. Veckan som gick har jag sprungit 9 km, 4.5 km, 4.5 km och så i dag 14. De båda kortare passen var rena plågan men dagens långpass helt underbart. En bra blandning av skogsstigar, grusväg och asfalt. Jag kom in på Hellasgårdens milspår mot slutet, och det var ok bortsett från "Väggen" där jag bestämde mig för att kliva upp i stället för att hoppa omkring bland stenarna. Utförslöpningen efter Väggen kräver också sitt, stigen består bitvis av rötter och stenar, så det krävs full koncentration för att inte trampa snett.

Tanken är nu att jag ska springa ett långpass i veckan, och lägga på 1-2 kilometer varje vecka fram till Broloppet. I veckorna ska jag kämpa vidare för att bemästra min 4.5-kilometersslinga lite bättre, och så springa något pass på milen eller däromkring.

Och hoppas på att kroppen håller.

Formen på väg?

Är jag tillbaka i gammalt gott slag? Igår kändes det nästan så när jag transportsprang 9 km från jobbet. 

För första gången på mycket länge hade jag pulsen under kontroll, kunde styra farten, blev inte så trött, utan orkade jobba på ganska bra större delen av sträckan. Sen fick jag en rejäl dipp vid 8 km, lite ont i magen, pulsen gick inte ner trots att jag tog det lugnt - så då sprang jag en megalugn sista kilometer.

Den goda känslan under det här passet behövde jag verkligen, efter att ha haft det lite motigt. I förra veckan sprang jag ett milpass och ett på 12 km. Det sistnämnda gick skamligt långsamt, var tvungen att stanna (!) och pusta flera gånger.

Ser fram emot nästa pass, det ska nog bli en intervallstege - det var roligt senast.

Skoj - och mindre skoj

Härligt att ett nytt avsnitt av Stickpodden är ute nu, nr 31! Jag sparar lyssnandet till ett tillfälle när jag kan sätta mig i lugn och ro, med en stickning och varför inte lite te? Ser verkligen fram emot att höra Karin och Elin igen. Ni har väl inte missat att Stickpodden är nominerad till Svenska podradiopriset 2013? Man kan rösta i kategorierna "livsstil" och "Sveriges bästa podcast" - det har jag gjort. Fram till 8 september 2013 kan man rösta.

Det var det roliga. Det mindre skojiga är att Stick with us podcast har bestämt sig för att sluta. Men de 20 avsnitten finns kvar. Jag gillade speciellt avsnittet som handlade om olika engelska garntjocklekar: fingering, worsted etc. Väldigt lärorikt för mig som varit för lat för att själv ta reda på fakta. Jag tror till och med att pod-gänget gjorde en översättningstabell..?

... jo, här hittade jag avsnitt 10 med engelska garnvikter översatta till Dropsgarner. Bra hjälp när man ska sticka efter engelska beskrivningar.

Härlig flätstickning

Det var kanske inte helt genomtänkt att dra igång med två nya stickningar (Vormorgun, som jag skrev om senast, och Hitch) när det fortfarande finns flera oavslutade projekt i stickkorgen.

Men Vormorgun har hittills bara bestått av räta varv, runt runt i en och samma färg. Bra transportstickning utan större utmaning. Då är det extra kul att byta av med flätstickningen på Hitch. Det är mysigt att sticka i tweedgarn också.

Så här långt har jag hunnit på min Hitch. Eller, faktiskt lite till om man ska vara petig.

Och ja, självklart ska jag fästa trådarna på linnet och sy fast axelbanden. Och blocka och sy ihop gotlandströjan, och sticka halskant. Och sticka klart Pernillavantarna. Snart så.

En ny Vormorgun

Jag är igång med en födelsedagstickning. Det ska bli en Vormorgun till lillasyster J. På bilden har jag hängt upp stickningen lite listigt på balkongen, den mosstickade nederkanten syns till vänster.

Det är ingen hemlighet att "kroppen" blir mörkt grå och oket mönstrat i vitt, svart, turkos och mörkgrön - mottagaren har valt färgerna själv. Rolig stickning!

Jag tog aldrig någon bild på min egen färdiga Vormorgun, men jag hade vit bottenfärg och okets färger ser ni här. Jag har använt den mycket, ett favoritplagg faktiskt, som gick ganska snabbt att sticka.

Stel jogg

Tanken var att det skulle bli en lätt joggingtur på några kilometer idag. Mest för att mjuka upp musklerna som var trötta och stela efter fredagens intervallpass. Men det blev långt ifrån lätt. Lårmusklerna protesterade för varje steg, lika mycket under första som under den fjärde kilometern. Så jag får nog låta dem vila ett par dagar.

Det var intervallpasset på bilden som tog musten ur mig:

Fredagens intervallstege
Sträcka: 7,1 km (inklusive uppvärmning och hemjogg)
Tid: 41,23
Medeltempo: 5.50
Medel-/maxpuls: 140/158

Kommentar: Värmde upp i 2 kilometer, sprang sen en intervallstege på 1000 - 800 - 400 - 200 meter. På tiderna som syns på fusklappen på bilden. Nästa gång ska jag försöka höja tempot, för det här var inga större problem. Den sista tvåhundringen gick 10 sekunder snabbare än tänkt.

Hitch i avocadogrönt

Jag skyndade mig att lägga upp min tröststickning (eller kanske belönings-?) Hitch. Allt trådfästande höll ju på att knäcka mig. Jag har fortfarande säkert 80 procent av alla garnändar kvar att ta hand om, men man måste få sticka lite också!

Min Hitch stickar jag i Rowan Felted Tweed, den avocadogröna (på min bild är färgen lite för skarp och mörk, hos Garnkorgen finns en bättre bild). Lite fantasilöst kanske, modellen i beskrivningen är ju grön. Men nu råkade jag ha detta garnet hemma. Det skulle ursprungligen bli en kjol, men det projektet fastnade på mindre än halva vägen på grund av tveksam passform så nu får nystanen bli en tröja i stället.

Jag hade glömt bort hur mysigt Felted Tweed är att sticka med. Och så är det så snyggt med de där små tweed-duttarna i avvikande färg.