För första gången känns det lite segt att ta itu med hemläxan på HV-kursen: så där 14 små slät- och rätstickade provlappar som ska användas när vi ska träna på montering. Det blir med största säkerhet (som allt annat...) väldigt roligt när vi väl sitter på plats runt kursbordet, men just nu vill jag bara tvåändssticka!!
Jag har ställt mig frågan förut: Hur kan något som går så långsamt upplevas som roligt!? Maska för maska, sticka för sticka, runt, runt - i all evighet.
Jag får fortsätta fundera :)
För övrigt är jag inte odelat positiv till mina nya Karbonz-stickor. De ligger väldigt skönt i händerna, har precis lagom tyngd och är lagom spetsiga, men jag gillar inte riktigt skarven mellan metallspetsen och resten av stickan. För mig gör det att stickandet hakar upp sig en mikro-aning. Kanske blir det mindre märkbart när man stickar på vanligt vis? Jag har bara testat tvåändsstickning hittills. Längden är däremot perfekt, 15 cm. Jag började sticka halvvantarna med 20-centimeters gamla stålstickor och det var betydligt otympligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar