söndag 3 november 2013

Löparglädje i novembergrått

Efter fem dagars löpvila var det inte alls kul att ge sig ut på en kortrunda igår eftermiddag. I närmaste springspåret. I mörkret. 5 kilometer som kändes som ett maraton.

Men söndagens dubbelt så långa pass var riktigt härligt! Jag gillar verkligen att springa när regnet hänger i luften, det är ungefär 7-8 grader och blåser lite lätt - så där så att de sista gula löven rasar ner från träden när det kommer en extra stark vindpust.

Jag varvade tusingar i 5.40-fart med tusingar i 6.10-fart, ungefär. På sista "snabba" tusingen höll jag 5.25-fart. Farten är absolut ingenting att skryta med, det finns SÅ många där ute som är snabbare, jag vet... Men jag är glad över känslan: att det kändes roligt, skönt och härligt att springa hela tiden. Kanske är det mina kämpiga pass i kuperade skogsspår som gör att det nu känns enkelt att springa där det är hyfsat back-fritt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar