Rävar på rad

Jag har stuckit emellan med lite sockstickning sen sist. Bårderna på mina rävsockor är klara.

Jag har ändrat en del på ursprungsmönstret och stickar strumpskaftet i slätstickning. Rävspåren fick bli vita i stället för svarta, för jag vill att de svarta nosarna och ögonen ska framträda tydligt. Jag har också förskjutit diagrammet så att tassarna hamnar mellan nosarna i stället för direkt under.

Tips: Om man vill sticka en mössa med dessa rävar, så finns en beskrivning här.

Oemotståndlig Rockefeller

Jag vet precis varför jag plötsligt blivit helt fixerad av att sticka på Rockefellersjalen (jag blev klar med den första sektionen i ett nafs, och har nu kommit igång med del 2). 

Jo, det tjorvade ihop sig lite med min randiga kofta som jag stickade mycket på i julas. 

När rygg- och framstycket (som stickas i ett) var färdigt var det nämligen dags att plocka upp maskor i ärmhålet, jämnt och snyggt fördelade. Usch. Svårt. Första försöket blev inte alls bra. Dessutom stämde inte maskantalet alls. Det gick nästan lika dåligt andra gången, och sen hade jag mer tid just då så stickningen åkte ner i sin projektpåse. Och där ligger den kvar.

Det är bara att bestämma sig. Jag vet. Men man ska vara på rätt upplockningshumör också :)

Så tills dess stickar jag vidare på Rockefeller, och har kommit så här långt nu. Jag tycker att det självrandande sockgarnet blev väldigt fint på den första delen ("lodrät" på bilden). Men nu, när varven blir allt längre vet jag inte riktigt... Vi får se!

Färgfrossa

Nu när den svartvita sjalen är avmaskad ska jag börja med en ny sjal, en Rockefeller som jag köpte mönster och garn till i somras.

Men ni vet hur det blir när tiden går. Det kommer nya tankar och idéer, och så har man plötsligt inte den minsta lust att sticka i garnet man köpte. De två dyra Top Draw Socks-härvorna får vila vidare i garnskåpet, och fram kommer ett nytt alternativ i turkos/blått/grönt. Så här:

Jag är väldigt nöjd med kombinationen av dansk pälsull (Hjelholts garn) och sockgarnet Crazy Zauberball. Enkel och kul stickning så här långt.

P.S. Jag förvanskade sanningen lite i början av det här inlägget. Den svartvita sjalen är nästan avmaskad. Sen ska bara tusen garnändar fästas, så är den klar att användas. Prognos: om ett par veckor, med tanke på hur trista de där avslutande momenten är...

Kortpass i modd och nysnö

Man uträttar inga stordåd som löpare när man springer i några centimeter modd med ytterligare någon centimeter nysnö ovanpå. Långsamt går det, och efteråt är hälsenorna mer missnöjda än på länge.

Men det är ändå oslagbart att springa i snö. Jag är helnöjd med gårdagens snöpass.

Lördagens snöpass
Sträcka: 5,9 km
Tid: 37,54
Medeltempo: 6.25
Medel-/maxpuls: 142/153

Kommentar: Dubbar har man ingen större nytta av i nysnö, så icebugsen fick stanna hemma.

Tofs på!

Äntligen snö. OCH dagsljus!

Kameran åkte fram, men batteriet var så gott som slut, så jag hann bara ta en mössbild.

Här ligger i alla fall min Fairy snowcap, tofsprydd och klar.

Stickfakta:
Stickor: 4 och 5
Garn: Två trådar Geilsk tynd uld (färg 13) + en tråd Schulanas kid-seta (färg 7).
Garnåtgång: 35 g ull + 12 g mohair. Dessutom slukade garnbollen 16 g, om jag räknat rätt. Där använde jag en tråd ull och en tråd mohair så att tofsen skulle bli luddigare än själva mössan.
Ravelrylänk till mönstret

Kortlivad cowl

Min Barnwood cowl blev på flera sätt riktigt bra. Färgen på garnet är fantastisk. Mönstret var också lätt och roligt. Och snyggt!

Fast jag borde räknat och framför allt funderat lite mer innan jag satte igång, för på slutet stämde inte mönstersektionerna och jag fick avsluta med en nödlösning. Men det tråkigaste är att jag inte trivs i cowlen. Jag gjorde den korta modellen och den lägger sig platt och formlöst runt halsen, det går inte att buffa till den så att det blir ett bra stuk. Och mönstret kommer inte till sin rätt. Så, suck, jag måste repa upp.

Ett alternativ är förstås att ta upp sömmen och sticka vidare i några decimeter och göra varianten som kan viras två varv runt halsen. Eller att sticka en vanlig halsduk. Men jag tror inte jag kommer att bli nöjd med det heller.

Nä, in i garnskåpet med garnet. Jag är inte ett dugg orolig för att det inte ska dyka upp någon ny idé... Det har det (surprise!) redan gjort, förresten. Men det blir en helt annan slags sjal och helt andra garner. Mer om det så fort den svartvita sjalen är avmaskad.

Sjalexperimentet klart

Jag blev inte nöjd med den melerade spetskanten på min sjal. Så jag repade upp ett antal timmars stickning och började om.

FÖRE. Så här såg det ut. Det som stör är att övergången mellan det randiga, rätstickade och det melerade spetsmönster inte blir snyggt. Petitess? Kanske...

EFTER. Så här ser det ut nu. För att få en "lugnare start" på spetskanten, plockade jag upp och stickade det första varvet med svart garn. Sedan tog jag fram resterna av det enfärgade ullgarnet som jag stickade min Fairy snowcap av. Evighetslånga och tråkiga varv ("yo, purl 2 tog, yo, purl 2 tog...") pågår just nu - men snart är det klart!

P.S. Det melerade sockgarnet på den övre bilden tycker jag mer och mer om. Jag har nästan bestämt mig för att använda det till en Rockefeller som ligger i min kö på Ravelry.