Barcelona-ben

Jag är inte helt avslappnad vid tanken på att jag om mindre än en månad ska ge mig ut på en 21 kilometer lång springtur, som avslutas med löpning över den helt nya Motalabron.

Sen sist har jag hunnit springa tre kortare pass (6,5 - 9 - 5,5 km). I söndags var planen ett långpass på 16 km, men det blev bara drygt 13. Trots värmen blev jag småfrusen efter en mil, och fick Barcelona-ben*. De sista kilometrarna gick på ren vilja. Jag har en teori om det där: det hade nog gått lite för lång tid sedan frukost, så energin i kroppen var förmodligen på upphällningen. Det misstaget ska jag inte göra om nästa gång.

Har förresten funderat på att bro-träna på Västerbron någon dag, den är drygt 600 meter, precis som bron i Motala. Bara en gång, för att ta reda på hur det känns när en bro tornar upp sig framför en. Är man inte fysiskt så vältränad som man borde vara, kan man försöka vara mentalt förberedd. Det kanske hjälper?

*) Barcelona-ben innebär att lårens framsidor stumnar fullständigt och det smärtar vid varje steg man tar, särskilt när det går lite utför. När jag sprang i Barcelona i somras råkade jag ut för detta, och då var det betydligt värre än i söndags - jag hade träningsvärk i flera dagar efteråt.