Kände mig ur slag, och brottades länge mentalt med mig själv innan jag äntligen fick på mig löparskorna igår. Ganska sällsynt - jag brukar nästan alltid längta ut.
Men mot den tunga känslan finns bara en medicin: intervaller. Mycket bättre än att lufsa omkring i makligt tempo och känna efter hur tungt det känns.
Det blev intervaller mellan markeringarna i skogsspåret och jag fick ihop tolv tvåhundringar totalt.
Gårdagens intervallpass
Tid: 39.20
Medelpuls: 138
Maxpuls: 155
Kommentar: Man ångrar aldrig ett löppass.
P.S. Det här är mitt hundrade inlägg och det borde förstås uppmärksammas på något vis, men varken fantasin eller tiden räcker till just nu. Jag hittar på något jubileumsskoj i höst i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar