Försiktiga förhoppningar

Jag ser verkligen fram emot Stockholms halvmaraton om ungefär två veckor. Själv ska jag inte springa, har inte ens funderat på det, men jag vet flera som är anmälda (ni vet vilka ni är!) och det ska bli SÅ kul att följa loppet. Bara njuta av stämningen och bli inspirerad av andras kämpande.

Min piriformis, ni vet, den är ju inte riktigt i slag så det är osäkert om det blir något lopp för mig i höst. Jag hoppas fortfarande kunna vara med på Lidingö tjejlopp,1 mil alltså, men då måste jag komma igång med backträningen, det är ju bara en månad kvar.

Höstmilen 21 oktober är ett mer realistiskt mål. Ett roligt skogslopp som börjar på grusväg men avslutas med drygt 4 km löpning i grymma uppförsbackar. Jo, det går nerför också, som man ser på banprofilen på bilden. Fast det känns inte så...

2010, när jag sprang Höstmilen första och hittills enda gången, hade jag massor av träningsmil bakom mig eftersom jag sprungit Lidingöloppets 3-mil någon månad innan. Men jag tror att jag kan fixa Höstmilen minst lika bra i år, bara jag får till kvalitetsträningen i september. Bäva, hälsenor!