Springa i Ängelholm

Det som är extra bra med löpning, är att man inte behöver göra träningsuppehåll bara för att man råkar vara bortrest. Det finns löparspår på många ställen. Och finns det inte, så tar man en runda efter eget huvud i stället.

Men i Ängelholm, där jag varit några dagar, finns det finfina löparspår.

Vi testade spåren i Kronoskogen som ligger mellan stadens centrum och havet. Fina, mjuka skogsstigar som var en fröjd att ta sig fram på. Både långa och korta slingor, som går bra att kombinera. På vissa, mindre populära delar av stigen fick man ta lite sats och plöja sig fram mellan buskar och sly, men det öppnade snabbt upp sig och blev lättsprunget igen. Inga fästingar hann bita sig fast heller!

Foldern om Kronoskogen (till vänster på bilden) rekommenderas om man vill ha koll på spåren och dessutom få lite historia och naturkunskap. Att skogen finns är ingen självklarhet. Det mesta av den ursprungliga skogen avverkades under medeltiden och kampen mot flygsanden började. Det var först på 1700-talet som man tack vare ett statligt finansierat projekt kunde påbörja skyddsplanteringsarbetet och ungefär 100 år senare stod skogen där och höll sanden på plats. Det är vi glada för i dag!

Kartan till höger på bilden är urklippt ur foldern. Spårkartan är inte dum att ha i bakfickan när man ger sig ut. I alla fall om man, som jag, har ett något bristfälligt lokalsinne. (Här hittade jag i efterhand en spårkarta i pdf-format.)

Det blev två toppenpass på fyra dagar.

Onsdagens morgonpass
Tid: 53.05
Medelpuls: 138

Maxpuls: 150

Kommentar: Perfekt med badmöjlighet under passet. Fast nu var det lite ruggigt väder, och frukosten hägrade, så jag hoppade över badmomentet.


Söndagens distanspass
Tid: 52.21
Medelpuls: 140

Maxpuls: 154

Kommentar: Intervaller med ståvila är inget alternativ när myggen flockas, så det blev ett helt ordinärt distanspass.