Jag ska förklara. Jag startar lugnt och springer 5-8 minuter för att få upp värmen. Sen kollar jag pulsen, = utgångspuls, och ökar sen farten snabbt tills pulsen åkt upp 10-15 slag/minut. Är det backigt, desto bättre, då går det snabbt att få upp pulsen! (Men jag tokspringer förstås inte så att jag riskerar sträckningar eller andra dumheter.)
Sen drar jag ner hastigheten rejält, går eller småspringer. När pulsen sjunkit till ungefär 5 slag över utgångspulsen ökar jag igen tills pulsen ökat med 10-15 slag/minut, övergår till att gå/jogga och så där håller jag på tills jag kommit upp i min arbetspuls (olika från gång till gång). Det brukar räcka med tre fartökningar, sen springer jag som vanligt.
Fyra pass har det blivit den här första veckan i oktober. Hoppas hälsenan håller.
Dagens lugna långpass
Tid: 1.10.31
Medelpuls: 139
Maxpuls: 153
Kommentar: För två år sen hade jag knappt räknat detta som långpass. Nya tider.Fredagens kvällspass
Tid: 42.16
Medelpuls: 141
Maxpuls: 155
Kommentar: Tanken var att jag skulle springa hem från jobbet, men så körde det ihop sig med andra uppdrag, och jag kom inte ut i spåret förrän efter sju någon gång. Hade inte hunnit äta, så det fanns inte så mycket energi kvar kroppen, men jag tog mig igenom passet i alla fall.Onsdagens backiga pass
Tid: 50.42
Medelpuls: 147
Maxpuls: 173 (?)
Kommentar: Två varv och lite till i mitt backigaste hemmaspår. Inte många meters vila på den sträckan. Tog några av backarna några extra gånger.Tisdagens transportlöpning
Tid: 1.04.49
Medelpuls: 143
Maxpuls: 154
Kommentar: Att springa långt på morgonen går bra, hemligheten är att inte försöka pressa sig till stordåd, utan ha koll på pulsen och inte släppa upp den. Behagligt pass. Kände mig inte alls trött när jag kom till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar