söndag 20 januari 2013

Transport i minus 11

I fredags sprang jag vinterns längsta - och kallaste - pass hittills. När det var 4 km kvar var låren som isbitar. Vintertajts i all ära, men en liten förstärkning i form av långkalsonger hade inte varit fel. Men kroppen i övrigt var varm, så det hjälpte att stanna en stund, "skaka loss", och låta värmen sprida sig i de nedkylda delarna.
Ett härligt pass som får en att längta till nästa.


Fredagens transportlöpning
Sträcka: 11,2 km
Tid: 1.09,55
Medeltempo: 6.15
Medel-/maxpuls: 140/151
Kommentar: Vinterns längsta pass hittills. Lugnt och härligt tempo. Man riktigt känner hur kroppen stärks av såna här pass. Sen krånglar vänsterknät lite, det är förstås inte bra och måste hållas under observation...


Torsdagens morgonpass
Sträcka: 4,0 km
Tid: 26,32
Medeltempo: 6.40 (!)
Medel-/maxpuls: 140/160
Kommentar: Rekordlågt tempo. Det gick bitvis inte att springa. Visserligen var det plogat nästan överallt, men med ett lager nysnö ovanpå blev det väldigt tungsprunget.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar