Det var tungt - jag var trött redan när skyltarna visade att det var 7 km kvar.
Det var blött - helt ok, skönt att svalka fötterna.
Det var lerigt - jag är glad att jag fick med mig skorna...
...och någon spurt på det djävulska upploppet, svagt uppför, blev det inte. Inte heller något pers, tvärtom sprang jag ungefär 1.30 långsammare än 2010 och lillasyster tog över familjens damrekord i loppet.
Jag borde bryta ihop.
Men det roliga inför, under och efter loppet överväger faktiskt! Höstmilen är ett riktigt trevligt lopp, banan är mycket naturskön (om man orkar lyfta blicken) och redan efter målgång började jag fundera på hur jag ska lägga upp vinterträningen för att göra succé nästa år :-)
Hej Löpmaskan, jag vet inte om du redan är en medlem hos oss, för jag ser itne ditt namn på din blogg, men annars vill jag välkomna dig bland likar i FB-gruppen Knit-and-run :)
SvaraRaderahttp://www.facebook.com/groups/274029206026204/
Hej, vad skojigt. Jag kanske får överväga att gå med i FB... Tack för tipset!
Radera