Dubbelstickning

Ja, det ser inte mycket ut för världen. Felstickat är det också på ett par ställen. Och ganska snett och vint. Men faktum är att den här ynkliga tingesten innehåller alla grundmoment som krävs för dubbelstickning: uppläggning, flerfärgat mönster och avmaskning med maskstygn (grafting).

Baksidan ser likadan ut, fast tvärtom.

Det var kurs med Heléne W hos Litet nystan häromkvällen. Det tog mig ett bra tag att bli vän med tekniken - uppläggningen var ett kapitel för sig... - men sedan blev det skojigt, och dubbelstickningen erbjuder helt klart nya möjligheter. Fina, vändbara mössor till exempel. Eller halsdukar. Eller varför inte vantar?

Fast gissa vem som behöver öva lite mer först...

Backar och distans

Nästan samma pulsnoteringar, men veckans pass har haft helt olika karaktär. I dag blev det lugn transportlöpning hem från jobbet, i strax under tröskelfart. I tisdags svettig backträning som jag blev rejält trött av och fortfarande känner av i lårmusklerna.

Springa varannan dag är planen. Nästa gång blir det antingen backar igen, eller intervaller - varför inte tusingar?


Dagens transportlöpning
Tid: 1.04.22
Medelpuls: 141

Maxpuls: 156 

Kommentar: Hälsenorna känns inte alls - härligt!


Tisdagens backpass
Tid: 40.21
Medelpuls: 142

Maxpuls: 156 

Kommentar: Ett lunchpass med försök till backträning. Nu var inte backarna i detta spår så imponerande som jag mindes dem, så jag fick inte riktigt upp pulsen på max.

Zickzack

Jag kunde inte låta bli, så nu är det zickzackmönster på gång. Ett par pulsvärmare ska det bli, av restgarner i orange/terracotta, djupt plommonlila, vitt med en extra silvertråd, varmt rött och så lite blekt turkos. Det turkosa syns inte på bilden, utan ska läggas till senare.

Och inspirationen till detta roliga lilla projekt kom från Lindex (!), läs mer om det här...

Nöjd löpare

Det är lite roligare att springa igen. Jag har kommit över den värsta segheten, och har kommit på att några ruscher ganska tidigt under passet, efter bara så där fem minuters uppvärmning, är ett bra sätt för mig att få igång kroppen. Att öka pulsen på detta sättet passar mig, som annars kan tröska fram i låg fart i säkert en halvtimme innan kroppen vaknat - och det är riktigt trist.

Jag ska förklara. Jag startar lugnt och springer 5-8 minuter för att få upp värmen. Sen kollar jag pulsen, = utgångspuls, och ökar sen farten snabbt tills pulsen åkt upp 10-15 slag/minut. Är det backigt, desto bättre, då går det snabbt att få upp pulsen! (Men jag tokspringer förstås inte så att jag riskerar sträckningar eller andra dumheter.)

Sen drar jag ner hastigheten rejält, går eller småspringer. När pulsen sjunkit till ungefär 5 slag över utgångspulsen ökar jag igen tills pulsen ökat med 10-15 slag/minut, övergår till att gå/jogga och så där håller jag på tills jag kommit upp i min arbetspuls (olika från gång till gång). Det brukar räcka med tre fartökningar, sen springer jag som vanligt.

Fyra pass har det blivit den här första veckan i oktober. Hoppas hälsenan håller.


Dagens lugna långpass
Tid: 1.10.31
Medelpuls: 139

Maxpuls: 153 

Kommentar: För två år sen hade jag knappt räknat detta som långpass. Nya tider.

Fredagens kvällspass
Tid: 42.16
Medelpuls: 141

Maxpuls: 155 

Kommentar: Tanken var att jag skulle springa hem från jobbet, men så körde det ihop sig med andra uppdrag, och jag kom inte ut i spåret förrän efter sju någon gång. Hade inte hunnit äta, så det fanns inte så mycket energi kvar kroppen, men jag tog mig igenom passet i alla fall.

Onsdagens backiga pass
Tid: 50.42
Medelpuls: 147

Maxpuls: 173 (?) 

Kommentar: Två varv och lite till i mitt backigaste hemmaspår. Inte många meters vila på den sträckan. Tog några av backarna några extra gånger.

Tisdagens transportlöpning
Tid: 1.04.49
Medelpuls: 143

Maxpuls: 154 

Kommentar: Att springa långt på morgonen går bra, hemligheten är att inte försöka pressa sig till stordåd, utan ha koll på pulsen och inte släppa upp den. Behagligt pass. Kände mig inte alls trött när jag kom till jobbet.

Halstub med röd kant

Ibland överraskar man sig själv. Halstuben som jag började på fick inte alls det mosstickningsmönster som jag trodde att jag ville ha, jag bestämde mig i stället för ett av de ”räta och aviga-mönstren” jag testat på HV-kursen.

Och eftersom jag lystet spanat på och imponerats av fröken cs grå Tokyosjal så blev det ett avmaskningsvarv med mitt röda favoritgarn.

Stickfakta:
Jag la upp 108 maskor, virkad uppläggning, på rundsticka nr 5.
Olivgrönt garn, Eko Strand i färg 1023, handfärgad 1-trådig gotlandsull från Ateljé Huskroken. Det gick åt ungefär 50 g, så jag har en halv härva kvar till andra projekt!
Avmaskning med rött redgarn som jag stickat bland annat vantar i tidigare.

Eko Strand-garnet är lite luddigt, nästan lite åt mohairhållet, så mönstret framträder inte så distinkt som om det var stickat i ett ”slätare” garn. Men jag tycker mycket om den lite bubbliga effekten.

Vill sticka Missoni-mönster

Jag fick inte ens chansen att se Lindex Missoni-kläder i verkligheten. I den lokala Lindexbutiken gapade det ruskigt tomt på hyllorna, bara några dagar efter lanseringen.

Synd. Men jag har sett bilder, den här kommer från Lindex webbplats, och blivit sugen på att själv sticka något Missoni-inspirerat. Zickzackmönster, lila, dova men inte murriga färger.

Kanske en kjol? Eller en väst? Fast med tanke på min sprängfulla stickkorg är det nog bra om jag begränsar mig till ett par pulsvärmare.

Annars så har Drops ett mönster på zicksackmönstrad kofta.

En halv portion gröt...

...och 20 minuter senare var jag ute i spåret. Jag sprang extremt lugnt, så transporten till jobbet tog några minuter mer än vanligt. Men det blev ett njutningspass, med tid att registrera alla gulnade löv, oroliga småfåglar och mustiga skogsdofter.

Morgonens transportlöpning
Tid: 1.04.49
Medelpuls: 143

Maxpuls: 154 

Kommentar: Tuffare än så här ska man nog inte vara mot sig själv på morgonen.

Lördagens pass
Tid: 35.01
Medelpuls: 132 (!)

Maxpuls: 149 (!) 

Kommentar: Fruktansvärt oinspirerat.