söndag 29 september 2013

Veckan före Broloppet

En vecka kvar till Broloppet. Det tänkta träningsupplägget i förra veckan kom av sig. 7-km-passet gick väl någorlunda, men milpasset dagen därpå var en katastrof. Jag fick ont i musklerna och kände mig kraftlös - så kan man sammanfatta det hela. Inte så konstigt kanske, med tanke på träningsdosen veckan innan. Jag bestämde mig för att ta tre vilodagar, och det var ett bra beslut för på långpasset i dag kändes kroppen mycket piggare.

Underbart höstväder också, ingen blåst, 10 grader och skönt att andas! Det blev 16 km, och det känns helt ok i kroppen. På tisdag ska jag springa en sväng på några kilometer i mycket modest tempo, och sen blir det inget mer löpande förrän nästa söndag.

torsdag 26 september 2013

Rödrosa kärleksknutar


Antalet pågående stick- och virkprojekt är på något märkligt vis konstant, eller lätt ökande, trots ambitionen att beta av oavslutade projekt. Jag blev klar med en virkad sjal med kärleksknutar nyss - men nu har jag påbörjat ännu en, i restgarnerna efter min Putney-sjal.

Ursäkten är att jag definitivt behöver ett lite mindre projekt som kan följa med på bussen och t-banan... Sen behöver jag en enkel och tunn sjal att ha när jag springer, i stället för ett varmt och tätt pannband. Nästan lite hädiskt att svettas i det lyxiga Malabrigo-garnet kanske, men jag ska testa i alla fall.


tisdag 24 september 2013

Pergola i plommon


Jag har börjat på Pergola, spetskoftan som Maria Olsson har designat. Jag har varit så sugen på att sticka den i ett gulmelerat Madeleine Tosh-garn som jag har i mitt lager. Men jag fick inte stickfastheten att stämma, så jag fick ge upp den idén.

I stället föll mina ögon på Magasin Duetts Supersoft, som lovordas på så många bloggar. Så nu, trots att jag har köpstopp (om ni minns..?), har jag klickat hem några nystan i färgen Plum. Jag fick inte stickfastheten att stämma helt med detta garnet heller, men jag tror att jag kan lösa det genom att sticka en storlek större. Alltid lika spännande...

Koftan stickas uppifrån och ner, och jag har än så länge bara stickat halskanten. Jag påbörjade spetsmönstret, men var okoncentrerad och räknade fel gång på gång så att jag blev tvungen att repa upp. Och det var besvärligt, jag tappade maskor här och där, och blev nästan tokig på mitt eget slarv. Alltså började jag om. Och nu har jag beställt extra spetsiga lace-stickor. Jag har aldrig testat såna, men tror att de kommer att bli toppen för det här projektet.

måndag 23 september 2013

Konstig kropp

Jag misströstar en del just nu inför halvmaran som jag ska springa om mindre än två veckor. Jag borde vara både starkare och snabbare, men får väl inse att jag hade behövt längre förberedelsetid och att jag får sikta på att klara distansen, utan tidsmål.

Jag sprang 18,5 km igår. Stannade och tog saftpaus (ingen bulle ;-) ett par gånger. Stannade också och tittade på utsikten en gång (otroligt väder!), högst uppe i en djävulusisk backe. Sånt får inte hända när det är lopp-dags.

Vid 17 km kom jag till vår "kyrkogårdsbacke", då övervägde jag stoppa klockan och lägga mig vid sidan av vägen.

Men jag "sprang" (nåja... lyfte fötterna) uppför och fick sen nya krafter sista 1500 meterna. Kroppen är konstig.

lördag 21 september 2013

Halvvägs med Hitch


Det tog en månad att sticka klart framstycket plus 10 centimeter på bakstycket. Jag tror inte jag kan hålla samma sticktempo de närmaste veckorna, annars hade det ju varit finfint att kunna ta på sig sin nya Hitch-tröja i slutet av oktober.

Härlig stickning, jag blir mer och mer förtjust i Rowan-garnet. Och flätmönstret är lagom enkelt. Men passformen undrar jag verkligen över. Framstycke + halva ärmarna stickas i ett stycke, och jag fick inte måtten att stämma riktigt upptill så jag tror att halsringningen kan bli i största laget.

måndag 16 september 2013

Fartlek i regnet

Det regnade lätt när jag gav mig iväg från jobbet. Befarade att jag skulle bli helt dränkt i någon kraftig skur, men jag klarade mig och det var riktigt svalt och skönt att springa.

För att få lite fart på benen testade jag efter 2 km i långsam fart att öka hastigheten varannan kilometer. Alltså, jag varvade tusingar i (ungefär) 6.10- respektive 5.20-5.30-tempo. Det kändes bra. Och färden hem kändes kortare än vanligt. Nöjd.

söndag 15 september 2013

Långpass på fel stig

16,3 kilometer i torsdags. Snitthastigheten på två av dessa kilometrarna blev över 10 minuter respektive 8 minuter, och då handlar det förstås inte om löpning. Nä, det var snarare bergsklättring. Den riktigt hyfsade stigen urartade till ett smalt, stenigt elände. Bitvis fullt med dammig jord. Upp och ner för branterna - nästan värst utför.

Så kan det gå när man tar lite fel på stigarna.

Jag är inte alltför missnöjd, det är faktiskt roligt att få kämpa lite extra. Resten av passet, när jag äntligen kom ut på grusvägen gick hur bra som helst. Och den avslutande asfaltslöpningen gick av bara farten.

Igår, lördag, var jag på Söder för att heja på kolleger som sprang Stockholms halvmara. Lyckades missa alla utom en som upptäckte mig... Jag som hade tänkt stå där och gjuta mod i dem, det är ju så härligt att höra sitt eget namn ropas när man är trött som ett hus - man får ny energi. Jag hann i alla fall fundera rätt mycket på hur det kommer att gå för mig när jag själv ska springa en halvmara om några veckor. Hur fräsch i benen kommer jag att vara när jag närmar mig slutet? Kommer jag att hasa i mål eller kunna hålla stilen?

I helgen har jag inte tagit många löpsteg. Igår blev det bara 4,5 km, så i morgon får det bli ett längre pass. Transportlöpning hem från jobbet tänker jag mig.

fredag 13 september 2013

Skor i Peacock blue


Först tänkte jag "mintgrönt - nej!". Men färgen på mina nya springskor är snyggare än så, mer smaragd skulle jag nog säga. Tänk påfågelfjädrar! Och knallcerise skosnören (och innersulor) kan ju få vem som helst att falla till föga.

Jag har sprungit ett 5,5- och ett 16-kilometerspass i dem, och de är perfekta.

Det finns nog en hel del dämpning kvar i deras ett år äldre föregångare, men jag har insett att man sliter skor även invändigt så nu är det de nya som gäller. Utom när det blir dags för höstens grispass i lera och regn.

P.S. Jag gillar visserligen färg, men jag brukar inte gå efter färgen när jag köper löparskor. Fast när den rekommenderade och noga utprovade modellen finns i svart, vitt och peacock blue finns det ju bara ett alternativ :-)

torsdag 12 september 2013

Kärleksknutar



Det turkosgröna alldeles lagom melerade garnet jag köpte i Amsterdam i somras har blivit en sjal. Det var både lätt och roligt att virka kärleksknutar (keltiska knutar). Här finns en video som visar hur man gör.



Det gick åt drygt 25 gram av Malabrigo Baby Silkpaca i färgen Solis.

Ja, ni förstår själva: silkesmjukt, lätt, lagom varmt och mysigt... Och elastiskt. Man kan ha sjalen över axlarna, eller rulla den några varv och knyta runt halsen. Funkar även som hårband/sjalett, sitter där den ska.

Och jag har lite mer än 20 gram kvar, undrar vad jag ska hitta på med dem?

onsdag 11 september 2013

Barcelona-ben

Jag är inte helt avslappnad vid tanken på att jag om mindre än en månad ska ge mig ut på en 21 kilometer lång springtur, som avslutas med löpning över den helt nya Motalabron.

Sen sist har jag hunnit springa tre kortare pass (6,5 - 9 - 5,5 km). I söndags var planen ett långpass på 16 km, men det blev bara drygt 13. Trots värmen blev jag småfrusen efter en mil, och fick Barcelona-ben*. De sista kilometrarna gick på ren vilja. Jag har en teori om det där: det hade nog gått lite för lång tid sedan frukost, så energin i kroppen var förmodligen på upphällningen. Det misstaget ska jag inte göra om nästa gång.

Har förresten funderat på att bro-träna på Västerbron någon dag, den är drygt 600 meter, precis som bron i Motala. Bara en gång, för att ta reda på hur det känns när en bro tornar upp sig framför en. Är man inte fysiskt så vältränad som man borde vara, kan man försöka vara mentalt förberedd. Det kanske hjälper?

*) Barcelona-ben innebär att lårens framsidor stumnar fullständigt och det smärtar vid varje steg man tar, särskilt när det går lite utför. När jag sprang i Barcelona i somras råkade jag ut för detta, och då var det betydligt värre än i söndags - jag hade träningsvärk i flera dagar efteråt.

söndag 8 september 2013

Vormorgun - oket


Vormorgun II börjar bli klar. Underbart med modeller som inte kräver montering. Bara lite trådar att fästa - tjoho!

lördag 7 september 2013

Har gjort knappar


Krympplast är bra till mycket. Jag har testat att göra knappar med eget mönster. Vit krympplast + svart tuschpenna. Och så in i ugnen en kort stund. Men innan plasten härdar måste man komma ihåg att göra hål så att man kan sy i knapparna.

Jag glömde ta bild på knapparna före ugnsbakningen, men diametern minskade med minst en tredjedel. Det är bra att tänka på, så att man inte gör för små hål i knapparna.

Jag vet inte riktigt hur tåliga hemgjorda knappar blir, om de klarar nötning, tvätt och så. Det visar sig.


Här har jag skrivit mer om krympplast. Då använde vi transparent krympplast, men det finns både vit och svart - och till knapparna är det den vita jag har använt.

söndag 1 september 2013

Långärmat får vänta

På förmiddagen lutade det åt ett löppass i långärmat, och kanske till och med trekvartsbyxor. Men värmen kom, och det blev kortbyxor och kortärmat till slut. Det var lite kyligt i vinden, när jag klev av Roslagsbanan i Solsidan, men det var perfekt temperatur att springa i.

Det blev 14 kilometer i dag. Jag upphör aldrig att förvånas över hur olika löppass kan upplevas. Veckan som gick har jag sprungit 9 km, 4.5 km, 4.5 km och så i dag 14. De båda kortare passen var rena plågan men dagens långpass helt underbart. En bra blandning av skogsstigar, grusväg och asfalt. Jag kom in på Hellasgårdens milspår mot slutet, och det var ok bortsett från "Väggen" där jag bestämde mig för att kliva upp i stället för att hoppa omkring bland stenarna. Utförslöpningen efter Väggen kräver också sitt, stigen består bitvis av rötter och stenar, så det krävs full koncentration för att inte trampa snett.

Tanken är nu att jag ska springa ett långpass i veckan, och lägga på 1-2 kilometer varje vecka fram till Broloppet. I veckorna ska jag kämpa vidare för att bemästra min 4.5-kilometersslinga lite bättre, och så springa något pass på milen eller däromkring.

Och hoppas på att kroppen håller.