Pulsvärmare i zickzack

Mina Missoni-inspirerade pulsvärmare är klara att använda. Jag gillar mönstret, det var roligt och lätt att sticka, och det är verkligen frestande att ge sig på en ny tröjstickning. Men med tanke på de otaliga projekt som redan snurrar i mitt huvud övertalar jag härmed mig själv att vara nöjd med att kunna värma handlederna i zickzackmönstrat.

Mobilfodral i vävmönster

Så här blev mobilfodralet när det fått bada. Ulligt och mysigt att ta i. Väldigt stadigt. Passar precis till mobilen, som en kroppsstrumpa!, men jag borde stickat några extra varv, för det blev på gränsen till för kort. Jag kanske syr på en snodd och en knapp senare.

Jag gillar verkligen det här sticksättet med lyfta maskor som ser ut som vävt.

Jag la upp 48 maskor med Spelsau-garnet som jag köpt på HV-kursen och stickade på korta strumpstickor 2,5. Fodralet är ihopsytt med maskstygn, på engelska grafting eller kitchener stitch, som jag hittade en tydlig steg- för stegbeskrivning på hos Sticka mera.

Jag och akrylgarn!?!

Här sitter jag och klappar på ett alldeles nyinköpt nystan med mössgarn. Mjukt och fluffigt, lite glansigt, fin orange-röd färgskala - och 50 procent akryl!!!

Trodde aldrig det skulle hända, efter mina noppiga och svettgnissliga akrylgarnserfarenheter sent 70- och tidigt 80-tal. Det var efter dessa upplevelser jag tog naturfibrerna till mitt hjärta helt och fullt, och sedan dess har jag varit i stort sett renlärig.

Men nu är det alltså dags. Inspirerad (lurad på villovägar?) av lillasyster J, som i rask takt stickat en och en halv mysig mössa i Tundra från Svarta Fåret.

Det KAN vara så att detta är en reaktion på alla provlappar i tunt ullgarn och stickor 2,5 som jag stickat de senaste veckorna.

Det ska i alla fall bli skoj att sticka med tjocka stickor.

Höstmilen 2012

Det var tungt - jag var trött redan när skyltarna visade att det var 7 km kvar.
Det var blött - helt ok, skönt att svalka fötterna.
Det var lerigt - jag är glad att jag fick med mig skorna...

...och någon spurt på det djävulska upploppet, svagt uppför, blev det inte. Inte heller något pers, tvärtom sprang jag ungefär 1.30 långsammare än 2010 och lillasyster tog över familjens damrekord i loppet.

Jag borde bryta ihop.

Men det roliga inför, under och efter loppet överväger faktiskt! Höstmilen är ett riktigt trevligt lopp, banan är mycket naturskön (om man orkar lyfta blicken) och redan efter målgång började jag fundera på hur jag ska lägga upp vinterträningen för att göra succé nästa år :-)

Stickat eller vävt?

Att sticka så att resultatet ser ut som vävt har vi lärt oss på HV-kursen. Det är väldigt enkelt: räta och aviga maskor, vanliga och lyfta. Jag stickade först ett litet prov och blev inspirerad att även sticka något ”på riktigt”.

Ett nytt mobilfodral är aldrig fel. Stickningen blev tät och oelastisk, perfekt för detta ändamål. Ett och annat stickfel har jag gjort, men tittar man inte för noga så...

Förväntan

Jag borde förstås tränat mer, med bättre kvalitet. Stretchat flitigare. Bättrat på styrkan.

Men det är som det är, på söndag gäller det. Då är det Höstmilen.

Det positiva är att det gått allt bättre de senaste veckorna. Jag har sprungit olika typer av pass ungefär varannan dag. De täta passen har lurat ut latmasken ur kroppen. Och jag känner mig inte speciellt sliten heller, snarare taggad och löpsugen. Särskilt bra kändes det igår, när jag tog riktigt gott om tid på mig för uppvärmning.

Här är de tre senaste passen. Ser fram emot en mycket lätt jogg på en halvtimme i morgon - sen vila inför söndagen.

Onsdagens backiga pass
Tid: 47.24
Medelpuls: 144

Maxpuls: 159 

Kommentar: Joggade i säkert 20 minuter, inklusive två backar där jag satsade lite extra innan jag tog mig an min backiga 2,5-kilometersslinga. Tog den två gånger, trots att det var sent och mörkt och jag längtade hem. Nöjd! Inga hälsenesproblem, det är bara baksida lår som fortfarande inte känns helt ok.


Tisdagsmorgonens pass på löpband
Tid: 33.15
Medelpuls: 140

Maxpuls: 159 

Kommentar: Jag ställer sällan in ett planerat pass, men det ihärdiga regnandet på måndagskvällen fick mig att tänka om. Det fick bli 5-minutersintervaller på band tidig tisdagsmorgon i stället. Jag ökade kilometerhastigheten successivt med ungefär 15 sekunder per intervall. Rätt ok upplägg, men utsikten från löpbandet är otroligt trist, så det är ett under att jag stod ut så länge...


Lördagens jobbiga pass
Tid: 41.24
Medelpuls: 145

Maxpuls: ? 

Kommentar: Tung känsla i kroppen. Efter uppvärmningen tog jag två varv i 2,5-kilometersspåret, och det var plågsamt. Hemjoggen var också tung.

Bara resten kvar...

Nu är mina Missoni-inspirerade pulsvärmare färdigstickade. Jag har fått ränderna där jag vill ha dem, och jag har även stickat om avslutningen ett antal gånger för att få till den (de orange varven upptill).

Dags alltså för Projekt Fästa Trådar. Hur kan det bli så många på ett så litet projekt..? Måste lära mig något smart sätt att undvika det här problemet.