Försiktiga förhoppningar

Jag ser verkligen fram emot Stockholms halvmaraton om ungefär två veckor. Själv ska jag inte springa, har inte ens funderat på det, men jag vet flera som är anmälda (ni vet vilka ni är!) och det ska bli SÅ kul att följa loppet. Bara njuta av stämningen och bli inspirerad av andras kämpande.

Min piriformis, ni vet, den är ju inte riktigt i slag så det är osäkert om det blir något lopp för mig i höst. Jag hoppas fortfarande kunna vara med på Lidingö tjejlopp,1 mil alltså, men då måste jag komma igång med backträningen, det är ju bara en månad kvar.

Höstmilen 21 oktober är ett mer realistiskt mål. Ett roligt skogslopp som börjar på grusväg men avslutas med drygt 4 km löpning i grymma uppförsbackar. Jo, det går nerför också, som man ser på banprofilen på bilden. Fast det känns inte så...

2010, när jag sprang Höstmilen första och hittills enda gången, hade jag massor av träningsmil bakom mig eftersom jag sprungit Lidingöloppets 3-mil någon månad innan. Men jag tror att jag kan fixa Höstmilen minst lika bra i år, bara jag får till kvalitetsträningen i september. Bäva, hälsenor!

Piriformis ställer till det

Nu har jag fått en trolig diagnos: inte muskelbristning i baksida lår (som jag själv var inne på), utan en spänd piriformismuskel (sitter djupt inne i skinkan) som ger upphov till falsk ischias.

Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet om denna åkomma, så jag tänker inte gå in på detaljer här. Men när jag googlade som bäst hittade jag Din träning.se som har en fantastisk muskelkarta, man kan klicka på varje muskel för att hitta vilka övningar som tränar just den muskeln.

Hur som helst känns det bra att ha kommit problemet på spåren. Men att springa känns mindre bra. Testade några minuter på löpband, för att värma upp, i förra veckan men det kändes obehagligt i låret och höger hälsena var inte heller hundra. Så jag har löpvilat sedan 16 augusti. Tränat på gym, använt roddmaskinen...

Blir så löpsugen. Särskilt med alla större lopp i antågande (även om jag inte tänkt springa alla) - Tjejmilen, Stockholmsloppet, Lidingö... Det är ju den här årstiden man ska vara i bästa form.

Testar kanske att springa lite ute i morgon, en lugn och fin runda bara för att få livsandarna åter.

Ett avslutat projekt!

Sjalen ur Coastal Knits är blockad och klar. Den blev inte så stor som den ser ut på bilden, utan den är nog av ungefär samma storlek som originalet (som jag länkat till i ett tidigare inlägg).

Jag gillar allt med den, utom att den övre kanten rullar sig. Kanske hade det blivit bättre om jag börjat med ett avigt varv? Jag hoppas få lära mig mycket tips och trix på grundkursen i stickning som startar på HV skola på måndag.

Att försöka lura kroppen

”Hälsenan kändes hela passet. Liksom höger bak. Jag tänker ignorera detta, och fortsätta springa. Men det blir inga intervaller de närmaste dagarna.” (9 augusti 2012)

Ignorera - ha! Jag trodde jag skulle kunna ta en genväg och fortsätta springa - bara ta det lite lugnare och stretcha, stretcha. Men allt tyder på att det är en bristning i högra baklåret, så det ska få vila ett tag, både från löpning och tänjningar.

Det är deppigt att inte få göra roliga saker, och jag har deppat några dagar. Men nu har jag accepterat läget och börjat klura på alternativträningen. Det blir en kombination av både nya och väl beprövade övningar på gym. Roddmaskin i stället för löpning. Cykel rekommenderas också som alternativträning, men jag tycker att baksida lår får jobba en hel del när jag cyklar, så jag får testa lite försiktigt.

Höststickat till mobilen

Det har badat, det har gnuggats, det har fått en snodd med tofs - mobilfodralet är färdigt.

Garnet fanns i gömmorna: rosa och vitt filtgarn från Bergå och guldgult Jaipur Silk Fino från BC garn.
Stickor: Fyra korta trästickor nr 3 var perfekt för detta lilla projekt.
Virknål: 2,5. Jag avslutade med en virkad hålkant där jag trätt igenom snodden.

Mönstret var roligt att sticka, och jag skulle gärna göra något större projekt med samma mönster. Det kommer från Drops och här har jag länkat till det.

Nu är det stretch som gäller

Det är perfekt löparväder just nu, man kan njuta av att springa i kortbyxor (förhoppningsvis många veckor till), och jag känner mig ganska stark. Men ändå har löpningen inte gått enligt planerna de senaste veckorna. Baksida lår och hälsena ställer till det.

Jag har varit hos kiropraktor i dag. Jag har (bland annat...) lätt framåtroterat bäcken och förkortade muskler både här och där. Så nu blir det fokus på stretch - stretch som tar på rätt ställen och inte pliktstretch som man gör som hastigast efter passen.

Jag har bestämt mig för att inte springa något tufft pass förrän baksida lår känns bättre. Det är lite trist, för nu skulle jag verkligen vilja springa både snabba och långa pass inför de lopp jag tänkt springa i höst. Går det att vila och stretcha sig i form..? Skulle inte tro det.

Dagens minipass
Tid: 25.42
Medelpuls: 136

Maxpuls: 151

Kommentar: Tanken var att jag skulle springa 400-ingar i kväll, men efter behandlingen kändes det inte som att hård belastning var vad benen behövde. Så det blev en kort tur i lugnt tempo.

Känningar

Det har blivit två löppass sen sist. Ett kort och ett långt med usel respektive halvbra känsla.


Tisdagens långa pass
Tid: 1.01.22
Medelpuls: 144

Maxpuls: 156

Kommentar: Inte direkt ont någonstans, men underliga känningar i baklåret/sätesmuskeln. Och hälsenan kunde må bättre. Så jag drar igång på allvar igen med mina excentriska övningar.

Söndagens stresslöpning
Tid: 30.34
Medelpuls: 137

Maxpuls: 152

Kommentar: Ja, det här var en upplevelse. Sämst på länge faktiskt. Slutsats: Man ska inte klämma in löpningen mellan för många andra moment.