Det är svinkallt att springa i sommartajts när motvinden envisas och det regnar, snudd på snöar.
Låren blev aldrig varma, jag fick stanna och försöka gnugga liv i dem med jämna mellanrum. Lite drägligare blev det när jag kom in i lä på skogsstigarna, men känslan av matthet höll i sig ända hem. Det var otroligt kämpigt och det kändes som att pulsen var nära max trots att pulsklockan signalerade mystempo.
Den dåliga känslan i kroppen fick sin förklaring. Det var ett virus som låg och lurade. En liten känning i halsen vid läggdags på fredagen utvecklade sig till förkylning dagen därpå.
Skönt att jag redan innan bestämt mig för att vila helt under helgen.
Fredagens långpass
Tid: 1.13.34 (på minuten samma tid som söndagens pass)
Medelpuls: 137
Maxpuls: 150
Kommentar: Bara slit. Och: Så kan det gå när man bestämt sig för att springa hem från jobbet en fredagskväll, och långkalsongerna och vindstället ligger kvar hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar