Semester-spring

Sen jag började springa mer regelbundet för sådär fem år sen har semesterresorna fått ännu en dimension. Det är kul att snöra på sig löparskorna och ge sig ut på springtur på en plats som inte är hemma. Oavsett om det är ute på landsbygden eller mitt i en storstad.
Man ser upptäcker andra saker när man springer än när man går, och man får en ny avståndsuppfattning: plötsligt känns inte stan så stor (om man inte springer vilse, förstås...).

På senaste tågluffen ner i Europa blev det löpning på fem olika platser - plus en gång vardera i Göteborg respektive Malmö.

Här är en sammanfattning av semesterspringet. Kartorna med mina löprundor är hämtade från Garmin connect.

Springa i Barcelona
Upp, upp, upp på vindlande vägar mot Olympiastadion på berget Montjuic. Och sen ner igen...

Sträcka: 6,43 km
Tid: 39,23
Medeltempo: 6.07
Kommentar: Tuff stigning uppför berget.





Springa i Sevilla
Stilla veckan i Sevilla. Sprang utmed floden, fram och tillbaka. Avslutade med några varv i Maria Luisa-parken. Hett! 26 grader.

Sträcka: 7,1 km
Tid: 42.29
Medeltempo: 6.00
Kommentar: 26 grader

Springa i Tavira (x2)
I portugisiska Tavira blev det morgonlöpning före frukost två dagar i rad. Nästan exakt samma sträcka båda gångerna: från Tavira utmed en mindre väg som ledde fram till byn Santa Luzia. Väldigt flackt och lättsprunget. Dessutom fanns det cykel-/gångväg en stor del av sträckan.

Sträcka: 8,2/8,0 km
Tid: 47.38 resp 47.25
Medeltempo: 5.53/5.54
Kommentar: Fascinerande att det inte blev större skillnad mellan passen.

Springa i Lagos
Från Lagos via en golfbana nästan ända fram till Praia da Luz gick den här lite längre springturen. Stenbeläggning nästan överallt, det sög musten ur benen. Skönt att springa ett lite längre pass - desto mer att upptäcka!

Sträcka: 12,4 km
Tid: 1.14,12
Medeltempo: 6.00
Kommentar: Med tanke på att det var långa backar upp och ner nästan hela tiden det är jag ganska nöjd med medeltempot.

Springa i Lissabon
Mycket trafik och inte lätt att hitta bra springställen. Såg en grön, ganska stor "plätt" på kartan, inte långt från hotellet. Det visade sig vara en park omgärdad av breda gångstråk. I en ände fanns det dessutom ett litet utegym som användes flitigt den halvtimmen jag sprang runt, runt kring grönområdet. Flera andra löpare ägnade sig åt samma sak. Det var ganska krävande löpning med en flack, lång uppförs- respektive nerförsbacke. Ser lite skojigt ut på Garmin-kartan...

Sträcka: 5,1 km

Tid: 31,36
Medeltempo: 6.15
Kommentar: Helt ok morgonlöpning.

Garnköp i Lissabon

Semester innebär garnspan. Det blev inte så mycket av detta under aprilsemestern, men en härlig garnaffär hann jag med.

Efter att ha läst på lite om Lissabons garnutbud (det finns garnspan hos Stick och brinn) kom jag fram till att om jag skulle besöka en enda garnbutik, så var det Retrosaria på Rua do Loreto 61.

Jag spanade efter ett skyltfönster, men det fanns inget - butiken ligger nämligen inte i gatuplan. Men till slut hittade jag porten med nummer 61. Den stod öppen, och ovanför de fina postboxarna inne i trappuppgången fanns en diskret skylt.

Trappan var mörk, och jag undrade mer än en gång om jag kommit rätt, särskilt när jag kom upp till en stängd dörr. Ryckte lite lamt i dörren, fick inte till rätta knycken - men då öppnades den inifrån.

Efteråt har jag förstått att det nog var stickdesignern och butiksägarinnan själv, Rosa Pomar, som släppte in mig, och som jag handlade av. "Läs på bättre i förväg!" är nu min skarpa uppmaning till mig själv!

Retrosaria är en trevlig garnbutik med garner man gillar om man är mer åt ull- än åt billig akryl-hållet. Fina tyger finns också. Men jag har ingen fullständig garnguide, för när jag insåg att det fanns portugisiska garner struntade jag i allt annat (som jag nog kan köpa hemma).

Rosa Pomars eget garn Beiroa verkar väldigt trevligt, det känns ganska grovt men ska bli mjukt efter tvätt.

Jag såg en ny Pop spots framför mig och plockade raskt åt mig rött, brunt och beige. Sen funderade jag på om det inte vore roligare med en randig kofta med röd huvudfärg, så jag tog en extra röd härva. Utifall att!

Sen var det skojigt att hitta svenskt ullgarn i en portugisisk garnhylla - ser ni vad det står på etiketten?

Garn från Herrvik, Nykvarn! Som jag inte kände till sedan tidigare. Måste kollas upp.

Igång med Pergolan - igen!

Jag har printat nya utskrifter av diagrammen och laddat med post it-lappar. Stickmarkörer, stickmarkörer - ännu flera stickmarkörer. Överstrykningspenna till hands. Koncentration.

Jag lyckades tappa en maska (som jag ska fusk-fixa senare), men har annars lyckats sticka tre mönstervarv utan haveri. Tjoho!

Sommaren 2017 kanske jag kan maska av :)

Usch för spets!

Det vill sig inte med min gula Pergola-kofta! Jag fattar inte hur jag kan sticka fel så många gånger på så få varv och så få maskor. Jag har försökt allt för att hålla ordning på varvens olika ökningar och minskningar. Använt överstrykningspennor i olika färger. Post it-lappar. Stickat lååångsamt, fokuserat, maska för maska. Satt stickmarkörer efter varje sektion, plus ett antal extra. Repat upp flera varv och stickat om och om igen. Och igen.

Och ändå blev det fel.

Jag repade upp mina 30 varv i vredesmod igår kväll. Tänkte elda upp beskrivningen rituellt.

Nu har jag sansat mig lite, och ska nog hämta mönstret ut papperskorgen (där det hamnade till slut). För det är ju så otroligt fint, och mitt garn passar så bra, och det finns inget annat än Pergolan jag kan tänka mig.

Och så många andra har ju lyckats - titta bara på Ravelry!

Snart klar med prickarna

Nu börjar det blå garnet ta slut, så jag får skynda mig!

Efter nästa blå rand är det dags att börja tänka på avslutningen. Jag är inte så sugen på en bred spetskant, utan kommer nog att avsluta med smala ränder i grönt och blått, och kanske göra en liten uddkant i grönt.

Färdig sjal

Hur tar man en bra bild på en drygt två meter lång sjal..?

Jag har inte ansträngt mig så mycket med fotograferandet, för jag är inte riktigt nöjd med sjalen som jag stickat delvis efter egen idé. Garnkvaliteterna i kombination med rätstickningen gör att den har blivit extremt lång, och jag måste vira den flera varv runt halsen. Inte riktigt som tänkt.

Kanske kommer jag att uppskatta den i höst och vinter när det blir dags att vira in sig i maffiga halsdukar igen.

Det hade i och för sig varit bra om jag kommit ihåg att använda den på dagens promenad i snålblåsten också... Det verkar inte gå att räkna ut vintern riktigt än.

Pop spots på semester

Så här såg min Pop spots-start ut för så där tre veckor sedan.

Jag önskar jag kunde säga att den nu är helt färdig, men jag har varken stickat snabbt eller flitigt, så det är en bit kvar. Men det gör inte så mycket, för det här är roligt stickning.

Mer om både Pop spots och andra garn- och springupplevelser kommer framöver, för nu är det slut på både semester och bloggtystnad!