Tjejmilen i NY 9 juni 2012

Om det faller sig så att den 40:e Tjejmilen i New York råkar äga rum just när man har en semestervecka där, så är det klart att man är med!

Jag var inte speciellt nervös före start för jag har inte tränat med detta lopp som mål, utan mest sett det som något skojigt att se fram emot. Inga prestationskrav alltså. Innan jag reste var jag inte ens säker på att jag skulle starta, hade bestämt mig för att springa bara om allt kändes ok. Det gjorde det.

Jag vågade mig till och med på att inviga mina nyinköpta Asics GT-2170 (notera även de matchande nya, gula strumporna). Därmed nonchalerade jag alla experters råd (att aldrig springa lopp i nya skor). Och det var inga problem alls, utmärkta skor för ett stadslopp.

Starten gick redan 08.00 på lördagen så några frukostpannkakor på den lokala ”dinern” var inte att tänka på. Vatten och en vaniljyoghurt fick räcka (borde satsat på russin också!), sen tunnelbanan till Columbus Circle Station (till höger på bilden) i nedre vänstra hörnet av Central Park.

Eliten i främsta ledet såg jag inte röken av, varken före eller efter loppet, men det var god stämning i min startfålla (till skillnad från i en av de främre fållorna, där viss dramatik utspelade sig enligt bloggerskan Fit Chick in the City…).

Vi startade på Central Park West och sprang norrut. I höjd med 90:e gatan fick vi äntligen springa in i Central Park och vidare upp till parkens norra ände där slingan så småningom vände söderut. Det var kämpigt i de långa, sega uppförsbackarna i norra delen av parken, men sedan kom det härliga, flacka utförslöpor där man kunde vila lite och ta in publikens peppande tillrop.

Låren stumnade lite efter halva loppet och, kanske på grund av den bristfälliga frukosten, hade jag inga superkrafter kvar till en spurt. Men det gjorde inte så mycket, det var härlig stämning vid målgången där det bjöds på isglass (!), bagel, sportdryck och vatten.

Den officiella tjejmilströjan och medaljen ser ut så här.

Att springa helt utan prestationskrav – som jag påstod i början av det här inlägget – är svårt. Jag kan inte påstå att jag är nöjd med tiden, det är för långt ner till sub 50 som är mitt mål den här sommaren det här året. Men jag är väldigt glad över att jag placerade mig på den övre tredjedelen i resultatlistan. Och det är mycket kvar av sommaren.

New York Road Runners webbplats