Sprang den vanliga vägen hem från jobbet, men med skillnaden att jag hade totalkoll på pulsen i början. Startade mycket långsamt och försökte springa med maximal avslappning. Pulsen klättrade sakta upp emot 130, och där stannade den första 5 minuterna. Sen höll jag mig på runt 140 säkert i 20 minuter innan jag struntade i att snegla på pulsklockan och bara sprang på, fortfarande lugnt och fint - helt utan flåsande (utom i mardrömsbacken som kommer halvvägs).
Det började stänka lite efter 25 minuter, och ösregnet var ett faktum några minuter senare. Men det förtog inte känslan av ett fantastiskt behagligt löppass.
Jag har ju länge haft känslan av att jag inte förbättrar mig, trots intervaller och andra tuffa pass. Men nu fick jag en värdemätare. När jag sprungit denna sträckan tidigare i sommar plågade jag mig bitvis fram - nu kändes det lätt hela tiden.
Så då har jag väl blivit lite starkare?
Dagens transportlöpning
Tid: 1.04.58
Medelpuls: 141
Maxpuls: 159
Kommentar: Hälsenan kändes hela passet. Liksom höger bak. Jag tänker ignorera detta, och fortsätta springa. Men det blir inga intervaller de närmaste dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar