Knappkant nästa

I helgen stickade jag klart ärm nummer två på min Funky grandpa-kofta. Det blev så fint med icord-avmaskning - bara en av flera snygga detaljer på den här koftan.

Nästa steg är ett moment som brukar vara ett riktigt hat-moment för mig: plocka upp maskor till knäppkanten. Men det här mönstret  av La Maison Rililie är så genomtänkt och välskrivet så jag känner mig fullständigt trygg med att det ska gå bra och bli snyggt. Har planerat in att göra det nästa helg, i dagsljus, kanske lyssna på någon stickblogg samtidigt... Ja, det ska bli en högtidsstund (märks det att jag försöker övertyga mig själv..?).

Ho, ho!

Gullighetsfaktorn kommer att höjas ordentligt här på bloggen, för nu stickar jag på ett par väldigt söta ugglevantar. Horatio & Oren heter mönstret. Barbara Gregory har designat och mönstret innehåller beskrivning till både barn- och vuxenvantar.

Jag stickar (till mig själv...) i grönt och vitt 2-trådigt ullgarn från Ullcentrum med rundsticka 3 (2,5 till mudden) och har kommit upp till vingarna ungefär. Jag har verkligen fastnat för "magic loop" och tar väldigt sällan fram strumpstickorna numera.

Lite extra roligt är det att insidan på vanten visar ugglan bakifrån.

Pretty i grönt

En grön kofta har jag länge velat sticka, och så hittade jag det perfekta garnet: Soft Donegal Tweed hos Litet Nystan (jag tror det är samma garn som Magasin Duett säljer) i en makalös ärtgrön färg med tweediga prickar. Garnet är hur trevligt som helst att sticka med.

Garnet fluffar till sig efter tvätt, så jag vågade gå upp ett halvnummer på stickorna. Det skulle jag aldrig ha gjort om jag inte sett stickproverna i butiken, med exempel före och efter tvätt. Jag var dessutom ovanligt nitisk och gjorde ett eget stickprov, som jag tvättade!, innan jag räknade ut vilken storlek jag skulle välja.

Men vad ska det bli då? Jo, en Pretty, designad av Nadia Crétin-Léchenne. En kofta med ett lättstickat smockmönster framtill.

Färgen på bilden är hur konstig som helst, men i verkligheten är den så fin!

Perfekta sockor

Det här sockprojektet var skojig stickning från början till slut. Jag har skrivit både om garnet och mönstret tidigare, så nu blir det bara bildvisning.

Skärpning

Från att ha varit en kombinerad löpar- och stickblogg har det den senaste tiden mest blivit stickning här. Och knappt det.

Jag har stickat (ganska mycket), spunnit (lite) och broderat (ännu mindre). Men inget har blivit helt färdigt, och inget nytt har lagts upp. Men nu är det nära. Både strumpor och tröjor är snart över mållinjen.

Löpningen då? Jo, jag hade tänkt lämna en längre rapport från sommarens löpäventyr, men eftersom det så kallade äventyret slutade med ett överansträngt knä med efterföljande rehab så har inte lusten riktigt infunnit sig. Men nu blir det andra bullar.

Fortsättning följer.

Ren och skär impuls

Jag har två tröj-/koftprojekt som är nära att bli klara, men vad händer? Jo, jag råkar klicka mig in i Manduzanas Etsy-shop och faller pladask för ett sockgarn (!) i färgen Really Pink. Jag som inte ens gillar att sticka sockor.

Jag la i alla fall direkt upp till ett par Toe Up Ginkgo Socks som Kyoko Nakayoshi har designat. Beskrivning finns på Ravelry och är gratis. Spetsmönstret är jättefint, även om sockan ser knölig och konstig ut på bilden. Och det är enkelt och roligt att sticka.

Däremot har jag klantat till det genom att inte lita på måtten i beskrivningen, så den första strumpfoten blev för lång. Jag har lagt den åt sidan så länge, får repa upp när jag känner mig mentalt stark, och i stället börjat på strumpa 2. Nu har jag lovat mig själv att följa mönstret.

Garnet är precis så där lagom melerat, så att sockorna inte blir för grilliga, utan bara får en levande, snygg yta. Det här är första gången jag stickar från tån och upp - men det är redan en favoritmetod.

Mitt första garn

Mitt allra första egenspunna garn har tagits av sländan! En liten klibbig härva, fett, gulaktigt, ojämnt men alldeles underbart ullgarn. Det ska förstås tvättas också, det ska bli spännande att se vad som händer då.

I morgon börjar jag på en ny kurs i att spinna, därför behövde jag ta hand om garnet som satt på sländan. Det hade suttit där sedan spånadskursen i vintras. Vi gick lös på otvättad ull, en upplevelse i sig - tur man gillar ulldoft!

Det var en helgkurs, och i efterhand kardade och spann jag lite, men kom sedan av mig och visste inte riktigt hur jag skulle komma vidare. Hur bättrar man på sin teknik? Hur får man ullen att bete sig som man vill? Hur tvinnar man garnet så att det blir tvåtrådigt t ex? Jag hoppades på en fortsättningskurs, men det blev ingen.

Nu har jag anmält mig till en kurs hos Kulturlandskaparna som verkar ha ett väldigt bra upplägg: Fem gånger, varannan tisdag och man kommer vilka tisdagar man vill under ett helt år.

Sen har en hel del spinn-mystik klarnat efter att jag läst The Knitting Seamans spinnguide. Kolla där om ni vill lära er skillnaden på topsband och roving till exempel!