1 april sprang jag 7 härliga kilometer. 5 april sprang jag 6 plågsamma kilometer. Och sen dess har jag inte sprungit alls, utan
1) försökt kurera foten medelst Voltarenkur, massage och stretch
2) tränat inomhus på cykel och crosstrainer
3) mest använt skor där jag får plats med mina specialgjorda fotinlägg.
Plantar fasciitis (PF) är ingen rolig åkomma. En dag kan det kännas riktigt bra, knappt några smärtor alls. En annan dag, till exempel dagen därpå, haltar man omkring. Jag har verkligen försökt hitta samband och anledningar till förändringarna, men jag går bet. Något som är säkert är att det kan bli väldigt långvarigt, men jag har ändå inte förlorat hoppet om att kunna åtminstone mysspringa ganska snart.
Crosstrainer är rätt så kul förresten (ja, ja, allt är relativt...) Det går att få upp pulsen riktigt bra, framför allt när man jobbar fokuserat med att få armarna att jobba genom att både trycka och dra. Det är som tur är ingen kö till crosstrainermaskinerna den tid jag brukar träna, så jag kan trampa på så länge jag vill utan kritiska blickar (annars är det 10 minuter som gäller).
I morgon börjar för övrigt cykelsäsongen, har jag tänkt. Däcken är nypumpade och hjälmen framletad. Längtar lite. Bara full storm och ösregn kan stoppa mig i morgon bitti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar