fredag 4 januari 2013

Löparåret 2012

2012 var långt ifrån något toppenår. Jag trodde jag skulle kunna komma igång och träna som som jag gjorde under 2010 när jag tränade för Lidingöloppet. Men kroppen svarade inte som jag hoppats. Det kändes ofta segt, och jag hade känningar både i hälsenor och fötter.

När jag tittar tillbaka i min träningsdagbok, ser jag att det trots allt blev en hel del löppass, kombinerat med spinning och cykling, men löparglädjen infann sig mer sällan.

Årets sista månader dök det upp nya smärtor i baksida lår - ja, egentligen hela högerbenet från sätesmuskeln och ner till fötterna. Så oftast var det inte så roligt att springa, även om jag försökte hålla modet uppe och fokusera på det positiva.


Jag sprang två lopp: Tjejmilen i New York och Höstmilen. Tjejmilen var rolig att delta i, Höstmilen enormt jobbig. Och det blev inte pers i något av loppen.

Så nu kan 2013 bara bli bättre. Bara jag justerar målen :-)  Som det gamla målet att springa milen under 50 minuter. Jag är väldigt långt därifrån, det förstår alla som ser vilket tempo jag håller på mina träningspass. Att ha ouppnåeliga mål är inte särskilt smart, så härmed ändrar jag till något mer realistiskt:

Milen under 55 före sommaren

Men det allra viktigaste är att bli skadefri, jag vill kunna träna intervaller och backpass utan konstiga känningar och smärtor. Så ett annat mål är att bli starkare:

Rehab-/prehabträna minst tre gånger i veckan

Sen, om kroppen håller, vill jag springa fler lopp och jag vill persa, men exakt vilka och hur det ska gå till får jag fundera på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar