Garnköp i Gdansk

Alltså, det här var ju helt otippat. Att den bästa och finaste av semesterns garnbutiker fanns i Gdansk! Där fanns till exempel Louisa Harding-garnerna (silke) på bilden ovanför. Amiqs heter butiken, och de har butiker på fler ställen i Polen, bland annat i Warszawa, enligt en karta på deras webbplats. Webshop finns också.

Gdansk-butiken ligger en kort promenad från den allra nyaste och största gallerian i Gdansk. Den i sin tur ligger en kortare spårvagnsresa från centrum. Mycket praktiskt. Ännu bättre: garnbutiken var öppen och hade SÅ himla mycket fina garner i naturmaterial. Och hjälpsam personal, som pratade lite engelska.

Utöver de vanliga garnhyllorna fanns en hel vägg med härliga härvor. Den högra delen innehöll garner av det egna märket, den vänstra flera olika kända fabrikat.
Jag tittade mest på silkesgarnerna i starka och klara färger, men hade begränsat med plats i packningen så jag fick hålla igen ganska mycket.

Här är mina silkegarnsfynd:
De två härvorna till vänster är Amiqs eget. Den "koralliga" härvan med små vita pärlor heter Silky Lace Multicolor Beaded (färg: Carneole) och kan mycket väl komma att bli vårens sjal 2015.
Den grön-blå härvan är Silky Worsted Multicolor (färg: Green Cooper). Helt oemotståndliga.
De blåmelerade härvorna till höger syns även på den översta bilden i inlägget: det är Louisa Hardings Grace Silk & Wool, ett DK-garn (färg 22).

En parentes: Jag har fallit till föga för det brittiska/amerikanska (?) systemet för att ange garntjocklek. Eftersom jag hänger på Ravelry så mycket nuförtiden, så är det enklast.

De här två ullhärvorna fick också följa med hem: Araucania Puelo, ett DK-garn (färg: 1963 Pt Multi). Men när jag kollar projekt på Ravelry blir jag lite tveksam till det här garnet. Färgerna är härliga, men det stickade resultatet verkar bli väldigt strimmigt, som till exempel den här sjalen. Hmmm... Kanske kan jag randa med något enfärgat, plommonfärgat eller blått garn, för att "lugna ner" det hela.

Garnköp i Berlin

Mitt garnförråd är överfullt, men det är absolut ingen anledning att undvika garnbutiker när man är på resande fot. I Berlin blev det två garnbutiksbesök, efter tips på Purlfections blogg.

Jag missade Handmade Berlin, men tittade först in hos Fadeninsel i Kreuzberg och sen Wollen i Friedrichshain. Jag kan inte ge någon seriös recension av sortimentet hos Fadeninsel - det var alldeles för varmt för att botanisera på allvar - men det fanns mycket i hyllorna. Sockgarner, bland annat. Jag blev inte så köpsugen utan sparade mig till nästa butik.

Wollen var mer intressant, där blev jag kvar en god stund. Den oansenliga skylten (syns på bilden ovan) hade jag lätt kunnat gå förbi, men de två instickade cyklarna i olika storlekar gick inte att missa. Den översta bilden i det här inlägget är också från Wollen.

Jag hade hoppats på att hitta till exempel Wollmeise-garn i fantastiska färger, men tyvärr... I stället blev det två nystan Wool Jazz (från Midara, Litauen!) ett flerfärgat garn i mustiga färger, från aubergine till lime.

Som tur var gjorde jag inte slut på garnbudgeten i Berlin, för i Gdansk (resans nästa mål) hittade jag en riktigt rolig garnbutik med bland annat ett stort sortiment av silkegarner. Mer om det i nästa blogginlägg!

Virkprojektet

Den blev för tjock, för tung och för ful.

Min semestervirkning som skulle göra slut på en del restgarner blev inte alls lyckad. Det var absolut inget fel på mönstret till den virkade kassen, men att virka i dubbelt garn var ingen bra idé. Virkningen blev för tung och kompakt, och då hade jag ändå bara virkat en femtedel.

Sen var jag ju hänvisad till restgarner, mest mintgrönt, och jag gillade inte att det gröna dominerade så mycket på bekostnad av rosa, rött och blått.

Jag borde tagit en bild på eländet innan jag repade upp, men glömde det, därav ett alldeles bildlöst inlägg.

Jag tog inte ens med mig garnet hem... Lämnade det på ett hotellrum för att bereda plats för andra, nyköpta garner som jag snart ska berätta om.

Pergolan halvvägs

Tillbaka från semestern, så nu är det fart på stickorna igen.

Här hänger en halvfärdig Pergola-kofta.

Jag försökte verkligen monogamsticka* under mina sista semesterdagar, men lyckades ändå inte bli klar med koftan. Enligt beskrivningen har jag en löv-rapport kvar. Det betyder tio mönstervarv + lika många aviga varv. Sen är det dags för den flätstickade mudden - det ska bli roligt, för nu är jag rätt trött på löven, hur snygga de än är. Och, nej, jag har inte lärt mig diagrammet utantill, utan behöver fortfarande använda färgpennor och post it-lappar.

Koftan ser lite väl kort ut, så jag får fundera på om jag ska lita på beskrivningen eller om jag ska förlänga med några centimeter. Garnet, Tosh Merino Light, är i och för sig ganska tungt så tröjan kommer förmodligen att hänga ut sig.

*) Jo, det blev också några varv på Moon Pulls-tröjan framför tv:n, för att inte sitta sysslolös. Bara räta maskor och en minskning då och då. För diagram och tv-tittande går inte riktigt ihop för mig.

Bara snibbarna kvar

Det går framåt med sjalen Rockefeller, men frågan är om inte garnet kommer att ta slut innan de båda rätstickade, randiga snibbarna är färdiga. Varven blir förstås kortare och kortare, men även om jag minskar lite oftare än vad mönstret anger tror jag inte det är tillräckligt.

Sjalen ser knappast ut som en sjal på fotot, men det jag försöker visa är de två snibbarna som jag lagt bredvid varandra.

Färgkombinationen är jag nöjd med i alla fall, jag gillar verkligen Crazy Zauberballs blågröna ”Der Lenz ist da” (nr 2136) tillsammans med dansk pälsull i mörk turkos/petrol.

Jag gillar också att Schoppel Wolle namnger sina nyanser. Och att Google finns, så att man med en sökning får fram att ”Veronika, der Lenz ist da” är en populär 1920-talslåt av Walter Jurmann (jag har inte hört talas om vare sig den ena eller den andre...). På engelska har titeln översatts till ”Veronika, spring has come”. På svenska alltså ”våren är här”. Bra garnnamn - om det nu är rätt tolkning av mig!

Ljusslinga i isländskt garn

Nu kan hemlisen avslöjas: en ljusslinga med stickade blommor och blad, Elves Lights. Mottagaren fick den i sina favoritfärger, blått, mörkblått och lite grönt.

Jag använde Lett-Lopi, både restgarner och nyköpta nystan och stickade med stickor 5 (skulle egentligen varit 5.5, men jag hade ingen ledig sticka i den storleken). Till de tio vita blommorna gick det åt drygt ett nystan naturvitt Lettlopi. Till fyra ljusblå blad gick det åt mindre än ett nystan.

Allt tovades i tvättpåse i maskin i 60 grader - tillsammans med den vanliga tvätten.

Själva stickningen var kanske inte så utmanande i längden, men det är som med mormorsrutor och andra "upprepningsprojekt": man får bita ihop och tänka på resultatet!

Det är roligt att omge sig med ull hemma, på alla upptänkliga vis, tycker jag. Därför ska jag nog sticka en Elves light även till mig själv. Måste bara klura på färgerna.

Nytt intervallupplägg

Utöver veckans tre löppass utomhus, har jag testat ett nytt slags intervallpass. Utöver löpningen cyklar jag till jobbet några dagar per vecka. En mil enkel resa. Och i fredags, när jag parkerat cykeln hemma och hämtat inomhusskor gick jag ner på mitt lokala gym.

Tanken var att köra intervaller på crosstrainern, men jag avbröt efter 10 min och bytte till löpband. Jag var uppvärmd vid det laget, minst sagt, så jag satte farten till 12 km/h direkt, och sprang 90-sekundersintervaller med ståvila emellan. Vet inte hur lång tid jag vilade, men det var inte särskilt länge. Jag gick inte på tiden utan kollade pulsen som fick gå ner ett visst antal slag innan jag fortsatte med nästa intervall. Totalt blev det 2 km i 5-minuterstempo.

Perfekt att komma cykeluppvärmd till löpbandet. Det är ett sätt att få in mer löpkvalitet under veckan, i stället för att "nöta kilometrar" varje gång.

Veckans övriga pass - alla genomförda med mycket hög svettfaktor:

Söndagens backiga pass
Sträcka: 10,0 km
Tid: 1.03,42
Medeltempo: 6.22
Kommentar: Mulet och skönt i 2 kilometer, sen kom solen fram...

Torsdagens morgonlöpning till jobbet

Sträcka: 6,1 km
Tid: 38,00
Medeltempo: 6.14
Kommentar: Kortade av sträckan och tog bussen sista biten. Egentligen är det bättre att börja med att åka kollektivt, för att gå ombord på en varm buss och dessutom eftersvettas är inte så trevligt, varken för mig eller medpassagerarna.

Måndagens långpass - Årstaviken runt och lite till
Det blev ofrivillig vila efter ungefär 7 km på grund av broöppning. Så passet blev nog knappt en km längre än den uppmätta sträckan eftersom jag glömde slå på Garmin när jag började springa igen.
Sträcka: Cirka 13 km totalt (12.3 på klockan)
Tid: 1.16,35
Medeltempo: 6.15
Kommentar: Varmt! Sjöblöt efter bara 2 km. Bra att jag tog med vätskebältet.